Det mest inspirerande jag hört

Bloggen tillhör en cyniker. Tveklöst kommer jag bli den där griniga gubben som bär byxorna löjligt högt och skriker på tv:n. Skeptisk är jag till sockerströdda påstående som  att ”alla är ämnade för stora saker”. Jag tuggar Werthers original och fnyser åt samtidsklyschor som att ”universum har en plan för oss alla”. Jag tror inte att det händer fantastiska ting medan vi passivt väntar på utdelning från tur/ödet/postkodslotteriet. Nej, hårt arbete, tålamod, disciplin och engagemang är skeptikerns förklaring. Ingemar Stenmark sa det bra: ”Ju mer jag tränar desto mer ’tur’ får jag”. Kanske är det en effekt av min uppväxt på sjuttiotalet men detta är min sotiga världsbild. Med det sagt, vill jag berätta om något som jag ovanligt nog finner vansinnigt inspirerande.

Fortsätt läsa ”Det mest inspirerande jag hört”

Skydda ditt barn från blockflöjten

Jag minns en barndom då alla ville vara Paul Stanley. Paul hade svintohår, paljettkläder och spindelben. Han sminkade sig som en berusad clown. När han inte ofredade mikrofonstativ spelade han elgitarr som en Gud. Efter att jag hört ”Heavens on fire” dagdrömde jag om spandex och hårdrock . Sen kom tredje klass där musik äntligen fanns med på schemat.
Jag studsade till skolan i neon-converse, upprymd över chansen att byta luftgitarren mot ett riktigt instrument. Fortsätt läsa ”Skydda ditt barn från blockflöjten”