-Hon bara sitter av tiden på jobbet. Hon har inga ambitioner alls.
-Ingen har några frågor på månadsmötena. De är fega, rädda att säga något.
-Vi har moderna förmåner i världsklass. De nyexade fattar inte hur bra de har det här. De lämnar så fort någon betalar mer”
Hela livet umgås vi med provocerande beteende från andra människor.
Min son är autistisk. Inget han gör saknar en rationell förklaring för honom. Under en period när han var barn slutade han plötsligt att hälsa på andra människor.
Han ville inte ens hälsa i hand eller avklara ens den enklaste artighetsfras. Jag såg honom bemöta folk som om de var spöken.
Det frusterade mig å hans vägnar. Till slut så pratade jag med honom om det.
-Du måste in kallprata. Du behöver bara nicka och säga hej, så passar du in.
Hans svar var :
-Ibland när man hälsar på människor så pratar de med en. Och då blir man vänner.
-Vänner är ju bra att ha?
-Men om den vännen sen dör så blir jag ledsen, sa han med darr på rösten.
Det slog mig att hans förklaring var helt rationell från hans sätt att se på det. Hans farfar hade gått bort några månader innan, vilket jag tror är förklaringen.
Min poäng är en filosofisk sådan. Även människan med det kantigaste sättet, har garanterat en rationell förklaring till var det kommer ifrån.
Tänk om den ”oambitösa medarbetaren” är dränerad efter att vakat hos sin cancersjuka mamma fyra månader i sträck?
Tänk om ingen ställer frågor för att den tidigare vd:n förlöjligat medarbetare som ställt obekväma frågor på månadsmöten?
Tänk om förmånerna faktiskt är moderna och konkurrenskraftiga, men organisationskulturen är uråldrig, hårdhänt och långt ifrån konkurrenskraftig?
Nyfikenhet är det bästa verktyget som du kan utrusta dig med om du vill förstå kultur och den ska bli effektfull – påminn dig själv om att alla tycker att de agerar helt moraliskt rätt, oavsett hur konstigt det verkar.
Kantiga beteende
