Tack till chefen som:
-Glömde bort min första arbetsdag (och istället var på konferens den veckan)
-Tyckte att vi som ett led i besparingar skulle sluta att åka business class (Men som själv fortsatte att åka business class)
-Berättade att hans ledarskapsprincip var ”säger jag inget är du bra nog” (men aldrig återkopplade, inte ens när jag gjorde fel)
-Bannade mig för att jag lagt för mycket engagemang hos en kund (och menade att jag kunde saktat ner och debiterat fler timmar istället)
-Som innan vårt gemensamma möte med ledningen ville veta vad jag hade för tankar, skrev ner dessa (berättade sedan mina ideér som om de vore hennes egna)
Tack.
Jag skulle förvisso hellre ha Bill Cosby som bartender än att ha er som chefer igen. Men ni har lärt mig massor om kultur och ledarskap.
-När jag blev bortglömd första arbetsdagen, insåg jag hur kraftfull en introduktion är
-När ledningen inte levde värderingarna förstod jag varför de med hög rang måste vara det goda exemplet
-När jag aldrig fick återkoppling förstod jag hur det påverkade engagemanget
-När jag ombeds salta fakturan begrep jag vikten i en känsla av syfte
-När jag bestals på mina idéer förstod jag behovet av att få erkännande
Ert sätt att leda på är omodernt som bilrökning.
Men värderingar blir aldrig så tydliga för en själv som när de bryts.
Dåliga erfarenheter blir därför de bästa exemplen att lära ifrån. I mitt fall kunde de fylla en hel bok om kultur.