”Jag tar mycket plats i ett rum”
Först tänkte jag att det lät uppfriskande.
Att ta plats är en bra egenskap, att inte skygga för sin ståndpunkt.
Det var en person som var social, pratglad och orädd.
Men jag lärde mig snart att hen inte bara tog plats, utan ockuperade andras plats med. I flera möte var hen den som pratade 80% av tiden.
Det påminner mig om tre poänger jag gjort i yrkeslivet.
1- Bara för att du är social, så innebär det inte att du har social kompetens.
Några av de odrägligaste personerna som finns är sociala men utan social kompetens. Några av de behagligaste är inte speciellt sociala men har social kompetens. Att vara social är att ha behov av att umgår med människor omkring sig. Att ha social kompetens inbegriper att veta när vi lyssnar, när vi pratar, att se vem som behöver en kram.
2- Att höras mest i ett rum innebär inte att du har bäst idéer i samma rum.
Vi förväxlar ofta ”bubblighet” och ”spontan energi” med engagemang och kreativitet. Ibland är inte engagemang manifesterat genom social intensitet. Ibland är engagemang den där personen som inte släpper sin datorskärm med blicken för att säga hej, den som gång på gång får hälla ut kaffet för att det svalnat.
3- Att ta plats är bra. Men ta inte någon annans plats
Att GE plats är i min bok ett äkta ledarskapsbeteende. Att fundera på vem som inte fått komma till tals, att se den som verkar känna sig utanför, att fånga upp vem som inte förstår fikonspråket – för att inkludera den personen, det ÄR ledarskap.
En sak jag noterat (empiriskt) från mina kunder är detta:
Ju senare i en diskussion och ju mindre en ledare pratar, ju högre engagemang (ENPS i detta fallet) har dennes närmsta organisation.
Allt gott , ha en underbar onsdag
Social Eller Social kompetens?
