Desillusionerad Redovisningsansvarig

För några år sedan skrev jag en udda platsannons. Till dags dato har 400 000 läst:

Desillusionerad Redovisningsansvarig
Är du typen som följer upp barnens veckopeng med paretodiagram? Har du kvantifierat dina relationer i Excel? Kan du inte låta bli att ha koll på hur många frukter varje medarbetare tar ur fruktkorgen? Får människor ont om tid när du berättar om det du brinner för (ex automatkontering)?

Jobbet innebär en stor del löpande bokslutsarbete. Som på alla ekonomiavdelningar är stämningen ungefär som i en Lars Norén-pjäs. Viktigt är att du inte kommer in och gör allt till en musical och förstör den dynamiken.

Du måste kunna hantera och ha tidigare erfarenhet av:
Koncernredovisning
Månads- och årsbokslut
Knappa på miniräknare
Att se uppgiven ut när någon vill diskutera utgifter som inte är budgeterade

Egenskaper:
Humor (inte revisorhumor* utan riktig humor)
10-15 års erfarenhet av yrket (du har med andra ord ingen själ kvar, men det är ok för oss)
Du har driv
Du behöver inte vara kreativ. Historiskt så har kreativitet och bokföring oftast slutat med fängelse.

Meriterande
-Du heter Jill (Så vi kan kalla dig för avdrags-Jill)
-Den döda blicken som kommer av att upplevt för många bokslut

*exempel: – Har ni några böcker om paranoia?

  • Ja, de står precis bakom dig!

Introvert Handbok – inledning

Min kommande ”Introvert Handbok” är nu inskickat till förlaget. Så här lyder inledningen:
”För oss som tänker mycket och säger lite, vi som lever i tankarna

Det här är om oss som föredrar ljudet av regn mot taket snarare än sorlet från torghandeln

För oss som använder tysta stunder på egen hand för att hitta ljudliga svar på livets frågor

Dessa ord är för oss som ofta lever i vårt huvud mer än med våra medmänniskor

Det här är för oss som hellre flyttar berg med våra idéer än med vår röstvolym.

Vi är de som hellre är själva i två veckor än umgås i två veckor – Vi är introverta

Men den är även för dig

För dig som lever för möten mellan oss, dig som vill göra vänner av främlingar

För dig som njuter av de många samtidiga berättelserna på ett fullsatt café

Det här är för dig som finner svaren på livets frågor hos främlingen i samma taxi

Dessa ord är för dig vars värld består av relationer och spontana konversationer

Det här är för dig som vill ses och höras, som vill skaka om världen med andra som dig

Du är en av dem som hellre umgås i två veckor än är själv i två veckor – Du är extravert

Det här är för oss alla och för en större förståelse av hur vi blir varandras Yin och Yang

En bortglömd faktor inom engagemang

Jag vill lyfta en bortglömd faktor med enorm påverkan på vårt engagemang: Vi vill sätta ett ansikte på det arbete vi gör.

Vi inspireras av att se hur våra ansträngningar gör skillnad i en människas liv. Den bortglömda faktorn är dialogen mellan medarbetare och kunder. Många bolag har höga murar runt personalen. Ibland sker all kundkontakt genom ett språkrör i stram byxdress. För medarbetare blir kunderna diffusa sagoväsen. En del medarbetare harvar i någon avgränsad del av verksamheten utan att någonsin få se hur deras bidrag landar i en annan människas liv.

Intressant är att kontakten kan vara minimal, men ändå få betydande genomslag. Livräddare som läste skildringar av hur liv räddats, blev mer närvarande och inspirerade i sitt jobb. Det finns framförallt en mycket talande studie från ett callcenter i USA. Där jobbade de med att dra in sponsorpengar från företag som skulle användas för att betala högskoleutbildning till ungdomar som hade det sämre ställt. I studien fick ett antal försäljare prata i fem minuter med en av de personer som de hjälpte. Denna kontakt internaliserade syftet för dem. Följande månad tillbringade försäljarna dubbelt så mycket tid i telefon och de fick in nästan 300% mer i bidrag.

Sålunda: Koppla ihop kunder och medarbetare så ofta du kan.

Föräldrar – Varför uppmanar ni era barn att ta plats?

”jag har alltid trott att det varit något fel på mig, har alltid trott att jag måste förändras.”

bild (6)2013 kom min bok om Introverta ut. Citatet är från ett mail som låg i min inkorg fyra dagar senare. Jag har fått många fler på samma tema. Orden i dessa brev talar högt för de som gärna inte talar högt.
Det är berättelser om stillsamma barn som genom uppväxten knuffats fram av vuxna människor, auktoritetspersoner som uppmanat dem att ”ta plats!”
Det är barn som ständigt fått påtalat av besvikna föräldrar att deras naturliga rytm inte varit tillräcklig. Barn som uppenbarligen långt senare känt av sviterna av sin uppväxt.

Hur känns det för ett stillsamt barn som hela tiden får sin natur ifrågasatt. ”Varför skaffar du inga vänner?”
Hur känns det att hela tiden få höra att den du är, när du är dig själv, inte är rätt? ”Var inte så försiktig. Ta för dig!”
Jag har även fått mail från oroliga föräldrar till inåtvända barn.
”Går det att fixa? Hur kan jag få honom att ta för sig?”
(Jag svarade aldrig på just det mailet. Blev mållös)
Fortsätt läsa ”Föräldrar – Varför uppmanar ni era barn att ta plats?”

Har du extravert personlighet eller extravert beteende?

”Men du är ju inte introvert? Jag har jobbat med dig i flera år, det hade jag märkt”
Är det som min forna kollega uttryckte det? Kan vi se vem som är introvert eller extravert? 
Först en motfråga:
Hur kan en människa med höjdskräck ha höjdrekordet i att gå på lina?
Sannolikt av samma anledning som att världens introvertaste person skulle kunna vara världens bästa föreläsare. Förklaringen är den enorma skillnaden mellan ordet beteende och ordet personlighet.
Fortsätt läsa ”Har du extravert personlighet eller extravert beteende?”

Din egentid försummar ditt barn

0510A009”Egentid? Det kunde de tänkt på innan de skaffade barn!”
Av diskussioner och kommentarsfält framgår att det provocerar när en människa uttrycker sitt behov av att vara själv. Det provocerar särskilt om denna person är förälder. I dagens utåtriktade samhälle har många uppfattningen att tillvaron bör vara en ständig social aktivitet och att en förälders uppgift är att aktivera sina barn. Det blir ett svek mot det barn som får sitta själv och fundera på sitt rum, det värsta straff en ung människa kan utsättas för.

”Våra barn skall minsann aldrig ha tv på rummet, de skall umgås!”
Det barn som gillar att vara för sig själv blir ofta behandlade som att deras personlighet är ett utvecklingsområde. Detta gäller speciellt i skolans värld. Ett barn får däremot vara hur socialt som helst utan att det upplevs som något annat än en tillgång (”Vilken energi hon har!”).
Fortsätt läsa ”Din egentid försummar ditt barn”