Tronskiftet – när seniorer blir ägda

Jag fick jag höra om en generationskonflikt som ibland uppstår i invandrade familjer. Barn är fenomenala på att ta till sig språk. Mellan två och fyra års ålder öppnas en dörr på vid gavel till hjärnans språkcentrum och barn är programmerade att absorbera språk vid denna tid. Som du kanske reflekterat över är det betydligt svårare att lära sig ett nytt språk som vuxen. Din förmåga att tala ett språk blir ofta det avgörande för hur väl du kommer in i den nya miljön.
Fortsätt läsa ”Tronskiftet – när seniorer blir ägda”

Sociala medier på väg mot sotdöden?

socialmedia-pictures-posters-570x456Nostalgi är minnen där hårda kanter tagits bort.
Det blev uppenbart på Facebook häromdagen. En vän hade delat en bild på sin klass från högstadiet. Först fnissade jag över stentvättade jeans, moppemustascher och hockeyfrisyrer. När jag läste kommentarerna satte jag i halsen. ”Kanske hade denna tiden varit ett ljusare minne för mig ifall några av er hade varit vänligare”. Det hade skrivits av någon som fortfarande hade ärr av skoltiden. Han var invandrare vilket har relevans i sammanhanget. Dagen efter låg där ett svar. Det var från en annan klasskamrat och det var skrivet på den mobbades modersmål, spanska.
Fortsätt läsa ”Sociala medier på väg mot sotdöden?”

Kollektiv INTELLIGENS eller kollektiv INKOMPETENS?

”All of us are smarter than any of us” … Eller?
När det handlar om problemlösning har det visat sig att en folksamling som regel löser ett problem effektivare än vilket ensamt geni som helst (James Surowiecki 2004) . Begreppet  kollektiv intelligens har blivit accepterat och vår tids dogma tycks vara att grupporienterade övningar är det bästa sättet att arbeta på för att lösa en uppgift.

Samtidigt som det talas om denna ”wizdom of crowds” vill jag påpeka hur psykologi funnit livsfarliga fallgropar i gruppens dynamik. Vi vet idag att gruppbeteende kan frammana det absolut minst smickrande hos vår art. Med fel förutsättningar blir folkmassor ett uttryck för kollektiv inkompetens. Fortsätt läsa ”Kollektiv INTELLIGENS eller kollektiv INKOMPETENS?”

Teknisk knockout på traditionell IT

Mitt inträde i yrkeslivet (på 90-talet) minns jag som omtumlande på flera sätt. En av de saker som jag uppskattade var att min arbetsgivare försedde mig med teknik som gjorde mig mer effektiv som yrkesperson än som privatperson. Jag fick en telefon som funkade i två världsdelar, en bärbar dator som kostade ett litet lands BNP, samt en grafitgrå handdator som innehöll mina dokument (och kunde spela Wolfenstein). IT gjorde mig till mer Linus helt enkelt.
När jag sitter som yrkesmänniska idag femton år senare och skriver detta inser jag att någonting måste gått fruktansvärt fel på vägen.

Jag är inte längre stolt över IT-branschen. Låt mig ta några exempel:

Mail
Kontorsslaven påminns varje vecka om att hålla sin totala mailskörd under 200MB. Mobil tillgång till mail via telefon eller läsplatta är ofta förbjudet av säkerhetsskäl. Vanligt förfarande är att kontorsslaven får en digital dosa som kan användas för att nå mail från externa platser.
Privatpersonen har oändligt stor inbox(ex: Gmail), kan nå denna mail närsomhelst via telefon eller läsplatta.

Dokumentlagring
Kontorsslaven kan beställa fillagring på en central filserver. Denna debiteras som en månadskostnad till dennes avdelning. Ledtiden är några veckor och filerna är som regel omöjliga att nå hemifrån (säkerhetspolicy).
Privatpersonen använder en molntjänst (ex: dropbox) som är gratis och omedelbar. Denna tjänst tillåter telefoner, läsplattor, hemdator såväl som arbetsdator att nå samma filer oavsett tid eller geografisk lokation. Filer versionshanteras och säkras på ett sätt som ger en extremt hög tillgänglighet.


Datorn
Kontorsslaven bär en äldre (och tyngre) laptop (ofta en Lenovo med tre minuters batteritid). Denna innehåller säkerhetsmjukvara som stjäler prestanda (ex: hårddiskkryptering). Dessutom startar virusscanningar i tid och otid vilka stryper processorkapaciteten. Enklare operationer (såsom att installera en printer) behövs det IT personal för eftersom användaren inte har administrativa rättigheter
Privatpersonen använder en snabb/lätt dator (ex: mac air) och har fulla rättigheter att installera det som denne behöver. Ofta finns mobilt bredband och Internet nås varsomhelstnärsomhelst

Telefonen
Kontorslaven
har en telefon (av kostnadsbesparingsskäl inte en smartphone)
Privatpersonen har en smartphone. En kommunikationshub som förbinder mail, sociala nätverk, dokument, kalender och kontakter.
 

Samarbete
Kontorsslaven kan skapa brusiga gruppmöten via dyra betala-per-minut-tjänster (ex: Webex). Ofta kräver dessa speciella plugins till webbläsare och använder specifika kommunikationsportar som gör det hela komplicerat för användaren.
Privatpersonen kan köra flerpart gratis (ex: via skype) och dela skrivbord, dokument och applikationer i realtid. Tjänster som Google documents tillåter att människor över hela världen arbetar i samma dokument samtidigt.

Informationstillgång
Kontorsslaven sitter bakom en brandvägg som blockerar det som anses effektivitetshämmande (ex: Facebook, twitter). Det finns företag där Internettillgång inte är obligatoriskt. Nätverken har ofta trångt med bandbredd och därför blir innehåll med strömmande innehåll svårtillgängligt. Speciellt trådlösa företagsnätverk kan dras med riktigt dålig prestanda.
Privatpersonen har fri tillgång till Internet. De sociala medierna (ex: Facebook) är ett arbetsredskap som förbinder dennes kompetensnätverk. Trådlöst nätverk funkar perfekt oavsett var i bostaden man rör sig.

Ovanstående är anledningen till att den teknikintegrerade Generation Y betraktar yrkeslivets IT som en våt (och omodern) filt. Det var Gartner som konstaterade att för dagens arbetskraft handlar inte kompetens om vad den enskilda individen kan, utan det handlar om vad dennes sociala nätverk kan. Att stänga ner sociala medier är därför en absurd tanke ur produktivitetssynpunkt. När det egna hemmet är ett bättre kontor än ens kontor, har någon misslyckats med sin uppgift. Klassiska IT avdelningar försvarar sin konservativa inställning till tekniken med att ”det handlar om säkerhet”. Vi lever i en tid där det blivit ett mantra att allting handlar om säkerhet. Alla företag anser att de är SÄPO när det gäller detta och allt är superhemligt. Vad skulle ske ifall man istället fokuserat på att levera de verktyg och den teknik som medarbetare behöver för att vara produktiva? Hur märkligt är det inte att människor åker hem för att titta på företagets e-learning moduler hemifrån eftersom kontorsnätverket är för långsamt? För människor med drivkrafter och talang är verktygen en hygienfaktor. Även en Zlatan skulle spela dålig fotboll ifall det bara fanns gummistövlar att tillgå. IT-avdelningens självbevarande måste som jag ser det ligga i att lösa följande uppgift: Hur gör vi yrkespersonen lika kraftfull som privatpersonen när det gäller informationsteknik?

99% produktiv och 1% effektiv

En väldigt erfaren herre berättade en gång för mig att det finns flera organisationer där människor är 99% produktiva men bara 1% effektiva. Jag förstod inte hur han menade första gången jag stötte på det påståendet.

Efter ett antal år som konsult blir det dock blivit extremt tydligt för mig vad han avsåg. En av utkomsterna av den flyktiga konsultrollen är att vi på kort tid kan få en insikt i hur flera olika organisationer inom olika branscher bedriver sin verksamhet.
Jag kan nu med säkerhet säga att jag har bevittnat det han talar om. Ibland blir det som att man som konsult betraktar företaget från en kognitiv distans (med ett barns ögon) och därigenom får en annan bild än de som faktiskt sliter omkring innanför systemet och kan sin verksamhet. Det är då man kan se extremt operativa chefer som sitter dubbelbokade i fruktlösa informationsmöte hela dagarna, där inga reella beslut fattas . Det idisslas diskussioner som förts många gånger innan men utan att någon upplever sig ha mandat att verkligen förändra något. Som utomstående betraktare ser man de stressade mellanchefer som producerar massiva exceldokument för eget bruk för att täcka behov som de omoderna IT-systemen inte hanterar. Det finns tjänstemän som producerar en kopiös massa rapporter och annan dokumentation kring sitt arbete. Detta produceras därför att arbetsbeskrivningen dikterar att det skall vara så, men allt hamnar ändå bara på en elefantkyrkogård till filyta någonstans där ingen någonsin läser det. Detta är några saker som jag tycker kännetecknar en riktigt ineffektiv organisation.

Det märkliga tycker jag är att det finns två typer av huvudsakliga företag som är på detta vis (jag kallar dem typo A och B). Det är dels de som saknar styrning och därför måste ha massor av spontana och informella möten hela tiden. Dessa är typ A. Sen finns det typ B som består av de som verkligen har massor med struktur i form av policies, detaljerade processbeskrivningar och diverse ramverk som åtföljs med religiös millimeterprecision (och vanligtvis även med en hel del fritolkningar från vissa tongivande chefer). När det finns för mycket styrning går organisationens kapacitet till att underhålla sin struktur snarare än att producera det som bidrar till affärsmålen. Det finns en tendens till att rigida regelverk producerar många ”småpåvar” som var för sig  lätt blir bromsklossar i produktionen.

Typiska faktorer som bidrar till en improduktiv verksamhet:
1- För många anställda
I den kontexten försöker många att finna sin plats och sina mandat med konsekvens av att det skapas ett plockepinn där flera personer reellt delar på samma ansvar. Det blir som en bil där alla passagerare har både broms- och gaspedal.
2- Dåligt IT-stöd
Vanligtvis är det inte IT som är dåligt, utan snarare handlar det om trubbigt, konservativt säkerhetstänkande som får IT att bli dåligt. En vanlig utkomst av dåligt ITstöd är även dubbel och trippelarbete där samma information måste manuellt knappas in i flera system.
3- Statusdriven organisation
Detta avser en ”väldigt politisk” organisation med högt statustänkande. Människor söker hävd genom sin titel och sina mandat, men även genom informella kopplingar och ryggdunkningar med allierade poler vilket leder till kontraproduktivitet.
4- Avsaknad av tydliga affärsmål
Fokus ligger på rutinerna men ingen vet varför de finns. Holismen saknas med andra ord.

Några ting som istället höjer effektivitet:
1- Lean production
Tänkande där vi hela tiden kritiserar alla steg i vår verksamhet. Behöver vi verkligen ha detta mötet varje vecka 1h? Kan vi inte ses varannan vecka 15 minuter istället? En organisation bör vi kunna kritisera på samma raka okonstlade sätt som vi kan säga till vår bror att sluta smaska vid matbordet.
2- Agile management
Där vi fokuserar på affärsnytta och ständig dynamisk kalibrering av målbilden.
3-Hög informationstillgänlighet och mesh:ad kommunikation
System som kan leverera information när som helst till vilken enhet som helst, ex: mail till en mobiltelefon. System som låter vem-som-helst-komma-i-kontakt-med-vem-som-helst inom den egna organisationen (mesh-information). Det kan låta självklart, men den mesta information är egentligen fortfarande hierarkisk (de flesta ledningsgrupper verkar exempelvis tro att ett intranät är en kanal de har för att trycka information till gräsrötterna, snarare än att de ser intranätet som möjligheten till en dialog med de anställda).

Organisationer som är produktiva men ineffektiva springer på ett löpband de aldrig kommer ifrån genom att accelerera. Det behövs en insats där man betraktar den egna verksamheten från distans, med rationella, objektiva ögon, vilket är något ingen som springer på ett löpband mäktar med. Kanske är det en stor vishet att ibland lystra till  det som Walter Crysler sa:
”När jag vill ha ett svårt jobb utfört, letar jag efter någon som är lat, eftersom den personen kommer att hitta ett lätt sätt att utföra uppgiften på”