OMTANKE, RAKHET, SLENTRIAN och MACHO…
Efter min första månad…
-är mitt namn fortfarande felstavat på intranätet (trots att jag sa till första dagen).
-inser jag att min chef fortfarande inte minns något om mig alls.
-Har ingen av kollegorna frågat mig om jag vill med dem på lunch.
-Jag upptäcker att jag gjor allvarliga fel i yrket. Fel som är uppenbara för mina kollegor. Men ingen bryr sig. Ingen har sagt något, kanske för att de är skygga för konflikter (eller för att de anser att mitt arbete inte är så viktigt). Detta är en SLENTRIANKULTUR (och jag kommer göra så lite som jag kommer undan med)
Men sen sker en kulturell förändring…
-Min chef börjar intresserar sig för mig och undrar hur jag mår.
-Kollegan frågar om jag vill med på sushi över lunchen. Mitt namn är stavat rätt.
Någon har adderat OMTANKE och det känns fantastiskt.
Fortfarande är det dock ingen som nämner något till mig om mina pinsamma misstag i arbetet (men de pratar garanterat om det vid kaffemaskinen utan mig). Alla är artiga på ytan, men under finns det konflikter som kokar.
Detta är en SNÄLLHETSKULTUR (vi är artiga men vi undviker de svåra samtalen)
Vi ändrar kulturen igen…
Vi adderar RAKHET istället för OMTANKE. Vi börjar berätta exakt vad vi tycker om varandras insatser.
Vi får vassa armbågar , raka rör och “högt i tak” (underförstått “vi kan skälla ut varandra i öppet forum”). Här blir jag rädd för att göra misstag, för att ställa frågor eller för att presentera idéer. Det bildas grupperingar och pakter. Om jag ställer “nybörjarfrågor” finner jag mig ibland utskrattad av andra arbetslag. Jag får ett öknamn första veckan och får veta min plats i hierarkin.
Vi har skapat en MACHOKULTUR (där vi lägger kraft på att dölja våra svagheter)
Vi ändrar kulturen igen…
vi kombinerar RAKHET och OMTANKE
– Då får vi en organisation där vi bryr oss om varandra och därför VILL säga det som behöver sägas. Där vi kan vara ärliga “jag vet hur du gör ditt jobb annars, det här är inte alls av samma höga klass som jag är van vid, hur är det med dig egentligen?” Där vi är raka men med hjärta i det vi uttrycker. Vi vill göra varandra bättre.
Vi har skapat en INNOVATIONSKULTUR (med låg status och hög intellektuell friktion)
Att förstå rakhet och omtanke, att få in det i kulturen – det har blivit kritiskt i de organisationer jag faciliterat. För kan vi inte förhålla oss till varandra på ett positivt sätt har det ingen betydelse vilka fina ord vi skrivit på våra roll-ups i entrén.
Omtanke och Rakhet
