Där satt jag på ett välrenommerat företag.
Det är några år sedan det hände.
Den rekryterande chefen förklarade (något högtravande) att han hade en “egen metod” för att rekrytera.
(Av erfarenhet har jag lärt mig att när den som intervjuar säger så, bör intervjupersonen springa därifrån)
Hans metod gick ut på att han frågade kandidaterna mycket om deras barndom och om deras val tidigt i livet.
För hans världsbild var att människors val tidigt i livet väl beskrev deras karaktär som vuxna.
(en HRBP satt med som gisslan och skruvade nervöst på sig. Jag tror inte hon sa mer än “tack” och “Hejdå” under hela mötet- det var han som orerade).
Så han frågade på.
“Vad jobbade dina föräldrar med?”
Jag svarade ärligt. Om hur min far brottats med helt andra demoner och inte direkt jobbat.
HRBP skruvade ännu mer på sig, för intervjun började inte med fågelkvitter. Men jag var iallafall transparent.
Så han fortsatte att gräva i sånt som inte har med jobbet att göra.
När jag blev tillfrågad om min fritid avbröt han mig med att utbrista “Jag tycker det låter egoistiskt att ha så många intressen!”
(han refererade till teckna, skriva, träna, – mina passioner, som enligt hans bedömning som otillfrågad livsstilscoach inte fick plats i min tillvaro)
Jag är van vid att rekyteringssamtal är intressanta. Jag gillar att få djupa frågor som inte har enstaviga svar. Men denna intervjun var integritetshämmande, otrevlig och kränkande. Jag kände hur pulsen steg under processen.
Han fortsatte att borra i min barndom och mina tonårsår. Såpass mycket och såpass detaljerat att när tiden var ute hade vi inte ens hunnit beröra min yrkeskarriär. Jag lämnade intervjun med en känsla av irritation.
(jag fick reda på att jag ”inte var rätt person för tjänsten”. Det var hela summeringen)
Så här tänker jag.
Rekrytering är en del av kulturen.
Om chefer har helt olika sätt att se på rekrytering kommer urvalet se olika ut.
Kvalitet är avsaknad av variation.
Har din rekryteringsprocess en stor variation så har den en låg kvalitet.
Det som är så kraftfullt med processen kring rekrytering är att den både bygger hela din organisation över tid, samt skapar en uppfattning hos kandidater om din organisation. Jag måste erkänna att denna intervju satte en bestående ton för mig, för helheten hos bolaget i fråga.
Rekrytering är er kultur
-Har ni några skräckexempel på intervjufasoner som fått er att hoppa till?
Rekrytering med en egen ”spin”
