Tystnad är i ropet – Därför är introverta egenskaper på uppgång

Den introverta våren är här…

Vår värld är under avveckling…
Fast inte på det där bibliska  apokalyptiska sättet med gräshoppssvärmar, flodvågor, Justin Bieber och pest. Snarare är det den klassiskt västerländska drömmen som är under revision. Lågkonjunkturen är en faktor som har tvingat oss att tänka om. Finansbubblor har spruckit i legio. Det flödar inte riskkapital på cocktailpartys. Tre ungdomar med varsin macbook värderas inte till BNP av ett litet afrikanskt land. Någon med hög röst, får inte hög position per automatik. Den introverta våren skjuter skott, står i begrepp att blomstra ut. Varför just nu?
Våra företag skickar inte längre dussinvis med nyexade civilekonomer till Tokyo för att de planlöst skall ”skaffa sig lite kontakter”. Nej resurser tryter, svångremmar dras åt. Vi tvingas ta rätt affärsbeslut, varje gång. Att bara vara social och ha tusen möten där det ”nätverkas” löser inte magiskt vikande intäkter. Att odla personligt varumärke med kaxig frisyr och neongula skor är uppseendeväckande, men vad är värdet för arbetsgivaren som bara sökte en strukturerad administratör? Vår tid pressar yrkesmänniskor hårdare än någonsin tidigare. Många stannar upp och funderar över kompassriktningen på sin hektiska livsstil. Många ser över den fallande växelkursen av tid versus pengar. Allt fler väljer den långsammare, avskalade, nedtonade vägen.

Politiska makthavare – Från B-skådisar till knastertorra besserwissers
Löwén, Hilary, Reinfeldt och Obama. Tillbakadragna, reflekterande och fåordiga ledare. Obama har mött sina nederlag i direktsända tv-debatter, medan han är urstark i sina monologer och i sin comeback. Vi granskar makthavare med starka sökljus idag.  Spontana politiker försäger sig förr eller senare. Sen slits de från sina positioner efter att de snavat på nån formulering om ”sin mosters häst” eller nån ”kulbo”. De formella, korrekta och fåordiga ledarna är mer mediatränade. De överlever kriget i rutan med sitt standardsvar ”ingen kommentar”. Politiska vindar blåser även inom skolans värld. Det talas om att skrota ”flumskolan”. Istället lutar det åt en mer traditionell skola med ”trygga klassrum”, ”tydliga kunskapsprov” och ”avgränsat enskilt arbete”.

Media – Don Johnson till Don Draper
De introverta karaktärerna är tillbaka. Decennier har förflutit sedan Gary Cooper, Humprey Bogart, John Wayne och Greta Garbo lämnade rampljuset. Det handlar om cykler med beteendenormer. Vi har fascinerats och tröttnat på uber-extroverta som Eddie Murphy, Regina Lund och Pamela Anderson. Nu följer vi introverta karaktärer som Lisbet Salander i Millenium-trilogin eller Don Draper i Mad men. Att vara insnöad på obskyra intressen har blivit en egen kultur. Tv-serier som Big Bang theory är inte sena att hylla denna hipsterkultur av nördighet. ”Att vara nörd är det nya svarta”, som någon uttryckte det. Det talas om fake geeks, de som agerar som nördar för att vara inne (Minns inte det hippa när jag fick stryk vid mitt skåp för att jag gillade Marvel-serier).

Nätet ger en hög röst åt de som inte gillar att tala själva. Löpsedlar sprider inspirerande historier om Internet start-ups där finniga nördar skapat miljardindustrier från sin mammas källare. Många av dem är helt oförstående till varför miljonerna strömmar in på kontot, de ”gjorde ju bara vad de älskar att göra, knackade lite kod”. Vår tid genomsyras av abstrakta produkter som säljer sig själva utan en verbal utåtriktad försäljare.

Den senaste tidens boom i litteratur och artiklar kring introversion har gjort stort intryck på samhället. Jag upplever en ökad medvetenhet om att introversion inte är ett socialt handikapp utan ett neurologiskt tillstånd.
Fler pedagoger verkar förstå att introversion inte kan jobbas bort. De som inte förstår är samma som en gång försökte tvinga vänsterhänta att byta huvudhand. De pedagoger som verkligen förstått vad det är inser att man inte ska vilja jobba bort det. Genom medias genomlysning har fler introvert insett att vi inte är ensamma, även om vi stora delar av livet känt oss som E.T.

-lågkonjunktur fostrar introverta beteende som föredömliga.

Ett slag om personlighetsdrag

Introversion är på väg att bli inne. De innebär inte att extroversion är ute. Det är ingen dragkamp där en sida måste förlora. En personlighet kan givetvis inte vara inne eller ute, den bara är. Det är som att tycka att ”gravitation är så jävla 1993”. Jag hoppas på en ökad tolerans för att människor är olika, att det inte bara finns ett sätt att vara på. Psykologiska begrepp har blivit vardag. Det tycker jag är positivt. I och med detta öppnar vi också våra sinnen för olika sätt att vara. Introversion är inte längre en synonym för att vara osocial, blyg, asocial eller för att beskriva någon med social fobi. Kanske kan rödhåriga barn få lugn och ro med sina ufo-böcker istället för att tvingas ut i liftkön? Tokigt är att världshälsoorganisationen har med introversion på en lista över sjukdomar. Dags att ta bort den.
/Stolt, introvert och friskförklarad.