Vilken filosofi driver världsledande talanger?

Du har sannolikt minst ett område som du är väl bekant med. Kanske är detta område fotboll, akvarellmålning eller programmering. Oavsett vilket område vi talar om, vill jag att du funderar på vad du är bäst på inom ramarna för detta. Kanske är du en teknisk spelare som kan dribbla skjortan av vem som helst? Kanske är dina akvareller på stilleben närmast fotorealistiska? Kanske kan du på mycket kort tid producera fungerande mjukvara för allt mellan himmel och jord?
Fundera nu på det du inte är bra på inom ”ditt” område. Du kanske inte skjuter så hårt som du skulle önska, eller du kanske inte har allt för lysande kondition. Kanske att du får märkliga proportioner när du försöker teckna anatomi. Det kanske är många som anmärker på att de inte förstår hur de skall använda dina program?
Det jag vill att du funderar på är var lägger du den större delen av din tid när du tränar? Det är logiskt att vi ofta tränar det vi är bäst på mer. Det känns bra att briljera framför andra och för oss själva. Det stärker vårt självförtroende att utföra moment där vi tillhör de bättre spelarna på planen. Lägger du lejonparten av din tid på det du vet att du är bra på? Eller lägger du den på att träna dina svagheter?

Faktum är att efter en livstid i att studera talanger är detta exakt vad den ledande auktoriteten på ämnet (Anders K Ericsson) förordar. Det som världsproffsen gör kan nämligen summeras på följande vis enligt hans forskning:
Träna svagheter, tävla med styrkor

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.