Föräldrar – Varför uppmanar ni era barn att ta plats?

Utvalda

”jag har alltid trott att det varit något fel på mig, har alltid trott att jag måste förändras.”

bild (6)2013 kom min bok om Introverta ut. Citatet är från ett mail som låg i min inkorg fyra dagar senare. Jag har fått många fler på samma tema. Orden i dessa brev talar högt för de som gärna inte talar högt.
Det är berättelser om stillsamma barn som genom uppväxten knuffats fram av vuxna människor, auktoritetspersoner som uppmanat dem att ”ta plats!”
Det är barn som ständigt fått påtalat av besvikna föräldrar att deras naturliga rytm inte varit tillräcklig. Barn som uppenbarligen långt senare känt av sviterna av sin uppväxt.

Hur känns det för ett stillsamt barn som hela tiden får sin natur ifrågasatt. ”Varför skaffar du inga vänner?”
Hur känns det att hela tiden få höra att den du är, när du är dig själv, inte är rätt? ”Var inte så försiktig. Ta för dig!”
Jag har även fått mail från oroliga föräldrar till inåtvända barn.
”Går det att fixa? Hur kan jag få honom att ta för sig?”
(Jag svarade aldrig på just det mailet. Blev mållös)
Läs mer

Din egentid försummar ditt barn

Utvalda

0510A009”Egentid? Det kunde de tänkt på innan de skaffade barn!”
Av diskussioner och kommentarsfält framgår att det provocerar när en människa uttrycker sitt behov av att vara själv. Det provocerar särskilt om denna person är förälder. I dagens utåtriktade samhälle har många uppfattningen att tillvaron bör vara en ständig social aktivitet och att en förälders uppgift är att aktivera sina barn. Det blir ett svek mot det barn som får sitta själv och fundera på sitt rum, det värsta straff en ung människa kan utsättas för.

”Våra barn skall minsann aldrig ha tv på rummet, de skall umgås!”
Det barn som gillar att vara för sig själv blir ofta behandlade som att deras personlighet är ett utvecklingsområde. Detta gäller speciellt i skolans värld. Ett barn får däremot vara hur socialt som helst utan att det upplevs som något annat än en tillgång (”Vilken energi hon har!”).
Läs mer

Jag är INTE introvert Linus Jonkman!!!

Utvalda


000000005404082-turtle-hiding-in-shellDå och då kommer det mail till mig som är ganska udda. Det här fann jag i min inbox för några månader sedan:

Jag är INTE introvert Linus Jonkman!!!
Detta har varit min fasta övertygelse tills alldeles nyss. Jag är ju inte en enslig psykopat som till slut tappar besinningen.
Sedan en dag i november kom min chef och sa att jag tillsammans med två andra skulle göra ett personlighetstest. Detta för att få fram en profil på hur våra kommande redovisningskonsultet skulle vara. Ja, det är det jag är, redovisningskonsult. Med förkärlek för moms och skatt, japp!
Anledningen till att de valde oss är att vi tydligen uppfyller ledningens önskemål på hur en bra redovisningskonsult ska vara.
Testet bestod av ett sedvanligt personlighetstest, ett logiskt test samt en intervju. Under intervjun började utfrågaren gäspa. Detta händer mig ofta när jag pratar om ointressanta saker, som mig själv. Kan även drabba mig när jag själv pratar. Har aldrig hänt när jag pratar om moms kan tilläggas.”
Läs mer

Alla personlighetsdrag är styrkor

Det är en regntung dag i november när allt känns Leonard Cohen. Blygrå moln skänker ett dystert dis när Jag lyssnar av meddelandet på telefonen. Rösten som talar har svårt att dölja sin glädje:
”Hej Linus, här får du en portion sol denna grå dag. Vet du vad? Vi har utvärderat föreläsningen du höll förra veckan. 98% av deltagarna gav högsta betyg! Jag hoppas att du sträcker på dig när du hör detta!

Sträcker på mig gör jag direkt, men bara för att jag skyldigt inser att jag förfallit i min sedvanliga Gollum-pose vid datorn. Min nästa tanke är: ”Två procent gillade inte det. Hur lyckades jag stöta mig med dem? Skulle jag tagit den röda kavajen? Skämtade jag för mycket om tyskar?”

Läs mer

Chef – Varför skulle du anställa en social person?

Utvalda

Grannen_rec978_350_2

Det är platsannonsens motsvarighet till ketchup. Ordet som arbetslivet använder sig av för att beskriva universalarbetaren – social.
En vanlig formulering i det personliga brevet: ”jag är mycket social”.
Varje gång jag ser den formuleringen blir jag ointresserad att läsa mer. Det säger förstås något om mig att jag skrivit en bok om introverta människor och att jag själv identifierar mig som en, men främst säger det något om samhällsklimatet, att många känner sig tvingade att skriva så.
Som personalchef tycker jag inte att du skall leta efter en social person. Jag ska berätta varför.
Läs mer