Sedd, inte ledd!

“The conventional definition of management is getting work done through people, but real management is developing people through work.” Agha Ashan Abedi

Årets arbetsgivare 2011 blev Centigo som instiftat en arbetsstruktur vilken saknar chefer. (http://www.svd.se/naringsliv/karriar/foretaget-utan-chefer_6645478.svd?_ft_fbid=10150381471645886&_ft_filter=profile.unknown&_ft_interface=m_basic&_ft_c=m)
Detsamma gäller Tomatjätten Morning star som också vägrar att anställa chefer http://di.se/Artiklar/2012/1/11/255551/Tomatgigant-vagrar-anstalla-chefer/?tr=298301&rlt=1

Jag har reflekterat över att dessa resonemang dykt upp allt oftare i media den sista tiden och min övertygelse är att detta är rätt väg framåt. Ifall man begrundar den klassiska hierarki-strukturen förutsätter den att personen på toppen av pyramiden är bättre på att fatta beslut än gemene man. Den pekar egentligen på ett ideal med en upplyst elit som från toppen är mer informerad / mer bildad / mer intelligent än de som är längre ner i kedjan. Historiskt kom denna upplysthet tidigare sannolikt från hög ålder eller från hög utbildning.

Idag är majoriteten av arbetstagarna högutbildade vilket gör att det argumentet faller. Dessutom är det allt som oftast de yngre som sitter närmast informationen (ex digitala medier) idag vilket gör den maktstrukturen ineffektiv i flera avseenden.
Ovanpå alltihopa har det även forskats och skrivits mycket kring hur effektivt och kvalitativt arbete bedrivs. Utkomsten av dessa studier är entydigt att de externa drivkrafterna (piska, morot, medberoende, identifikation) är underlägsna de interna drivkrafterna (integration, engagemang och flow). Det som däremot efterfrågas allt mer är återkoppling och kommunikation. Människor ber om ramar men inte om direktiv. Vi vill få ansvar inte aktiviteter. Jag förbluffas fortfarande över hur företag på fullt allvar tror det är meningsfullt att hålla utvecklingssamtal trots att det samtalet är just det enda samtalet med chefen under det året (jag tror på utvecklingssamtal som sådant, men bara ifall det finns en relation och en dialog naturligt mellan arbetsgivare och arbetstagare sedan tidigare).

En stark chefskultur är som jag ser det något som kanske egentligen relaterar tillbaka till en tid där arbete mättes i tid, snarare än i resultat. En tid där du blev chef för att du var bäst. Vi är bevisligen inte där längre.
Dagens arbetskraft vill bli sedd, inte ledd.