Dåliga chefer skall inte utbildas i ledarskap

“A boss creates fear, a leader confidence. A boss fixes blame, a leader corrects mistakes. A boss knows all, a leader asks questions. A boss makes work drudgery, a leader makes it interesting.”
-Russel Ewing

Psykopati är ett uttryck för en person som är ”ett rovdjur på den egna rasen”. Psykopaten saknar empati och lever i en värld där regelverk inte anses inkludera honom eller henne. Andra människor är brickor i deras spel och de agerar utan samvete med extrem egoism. Att vara psykopat är ett tillstånd som dessvärre inte kan kureras. Faktum är att inom psykologin avråds det ifrån att använda samtalsterapi för att försöka bota en psykopat, eftersom denna terapi anses göra psykopaten ännu bättre på att verka i det dolda. Terapin hjälper helt enkelt psykopaten att förstå hur denne skall kamoflera sin natur för andra.

Nu vill jag inte kalla dåliga chefer för psykopater (även om det sannolikt finns en hel del psykopater i yrkeslivet), men det finns en parallell jag vill lyfta fram som behandlar ledarskap.
Vad är en dålig chef?

I kontexten av rubriken vill jag förtydliga vad en dålig chef är enligt mig. Detta är någon som har en negativ cynisk människosyn och en uppsättning värderingar inom vilka medarbetarna reduceras till boskap. En dålig chef fokuserar på kontroll och bestraffning. Grundinställningen är att människan är lat och behöver regleras/manipuleras/duperas genom externa medel som belöningar och hot. Symptomatiskt är en traditionell men omodern filosofi där denne chef likställer en arbetsinsats med den tid som investerats på arbetsplatsen snarare än att den kan se resultatet som ändamålet. I linje med denna tanke är medarbetaren en beläggningsgrad snarare än en människa av kött och blod. Micromanagement är ett naturligt koncept för denna typ av chef och därmed tvingas anställda att kontinuerligt besöka chefens kontor för att få nya uppgifter när de föregående är utförda. En dålig chef har ett fokus på sig själv, sin status och på sin karriärutveckling.

En god chef är däremot en person som delegerar ansvar snarare än aktiviteter. Det är någon som litar till människors inneboende vilja att bidra. Denna ledare har en förståelse för att medarbetaren är en människa som har ett liv även utanför arbetet. En god chef ger feedback kontinuerligt av både positiv och negativ karaktär, det centrala är att det finns ett intresse för kommunikation. För denna chef finns det en inneboende vilja att vara ledare och att hjälpa sina medarbetare att utvecklas medan resultat uppnås. En god chef har ett fokus på medarbetare såväl som på resultat och förstår att chefsrollen faktiskt är ett ideal.


En chef kan vara bristfällig genom att denne inte har så djup branschkunskap som kanske skulle önskas. Kanske har hon inte koll på vissa administrativa system eller kanske att han rent av är usel på att tala inför grupp. Inget av detta är något som egentligen innebär att denne är en dålig chef. Snarare beskriver det en chef med (för tillfället) bristfällig kompetens (vilket kan övas upp). En dålig chef är någon med en bristande värdegrund och negativ människosyn. Min poäng med psykopatjämförelsen är följande. En chef med en dålig värdegrund blir inte en bättre chef av en ledarskapsutbildning. Snarare kommer denna chef att bli farligare eftersom han eller hon kommer att kosmetiskt kunna uttrycka sig som en god chef, även om människosynen är lika skev som tidigare. Därigenom gör han/hon mer skada på lång sikt och kan bli sittandes åratal som en våt filt över sin avdelning. Dessutom kommer inte klassiska verktyg om gruppdynamik, personlighetsförståelse eller förändringsledning att fungera hos en dålig chef. Till skillnad från en psykopat vet jag att en dålig chef kan förändras, men den processen kräver tid eftersom värderingar sitter djupt inom oss.
Jag tror att coaching där denna chefs värderingar genomlyses, är effektivt för att så frön i en karg terräng.

Tre karaktärsdrag som återfinns på en engagerande arbetsplats

Sedan 70-talet har det forskats på olika fronter kring vad som motiverar och engagerar oss människor. Jag läser en intressant bok om drivkrafter just nu som heter ”det lilla extra”.
På knappt hundra sidor har Ulrika Lundberg lyckats att komprimera ner decennier av forskning till ett lättsmält och aptitligt material som behandlar mänskliga drivkrafter.
Något som Ulrika förklarar på ett pedagogiskt vis är engagemangets tre drivkrafter och hur dessa förhåller sig till vår yrkesroll. Genom våra inbyggda psykologiska mekanismer har vi nämligen en känslomässig, en instrumentell och en normativ beståndsdel i vårt yrkesmässiga engagemang. Detta engagemang styrs i mångt och mycket av vår relation till vår arbetsgivare.

Den känslomässiga aspekten berör det värde vi lägger i vår anställning och det varumärke som arbetsgivaren har. Att arbeta på ett företag som är branschledande är säkerligen en positiv parameter i detta sammanhang då det gör oss stolta som arbetstagare. Att arbeta för ett företag med tydliga värderingar som verkligen efterlevs och som jag själv dessutom delar är en annan del av denna komponent

Den instrumentella aspekten berör det belöningssystem som finns i min anställning. Att arbeta i ett lågavlönat yrke med låg status är definitivt demotiverande. Forskning visar dock att monetära belöningar inte har någon direkt positiv effekt förutsatt att grundlönen redan uppfyller ett hygienkrav i bemärkelsen att lönen känns rättvis. Däremot har en lön som vi uppfattar som orättvis en väldigt negativ effekt på oss. Stora löneskillnader inom företag eller orättvisa bonussystem är sådant som skadar detta instrumentella engagemang eftersom vi då upplever det som att vi ger mer av oss själva än vad vi får tillbaka.

Den normativa aspekten handlar om vår egen uppfattning om givande och tagande. Ifall företaget är generöst med utbildningsmöjligheter, arbetsverktyg och ifall arbetsgivaren verkligen genuint satsar på dig som individ, kommer du antagligen att känna att du har en tacksamhetsskuld till denne. Företaget blir likt en god vän som gång på gång gör dig en tjänst utan tanke på egen vinning. Därmed blir du lojal, positiv och engagerad som en reaktion.
Värt att fundera på är hur ens nuvarande arbetsgivare arbetar mot dessa tre engagemangsaspekter.

Tema talang : två superkrafter från arbetslivet

”The person born with a talent they are meant to use will find their greatest happiness in using it.” 
Johann Wolfgang von Goethe 

Jag har ständigt ett öga öppet för att försöka finna andra människors talanger. Titt som tätt stöter man på individer i arbetslivet som har fantastiska förmågor som i något avseende står ut från mängden. Jag brukar roa mig med att försöka fånga dessa talanger i text (i skrivande stund har jag identifierat 34 stycken). Här är två förmågor som jag stött på de senaste tre månaderna:

Superkraft 1: Routern
En router är en människa vars främsta bidrag är att se till att rätt människor träffas. Routern producerar inte nödvändigtvis en massa dokument och är inte alltid speciellt tongivande i tunga beslut. Istället är denna en tillbakalutad lyhörd ”nätverksexpert” som ser till att rätt människor delar rätt information vid rätt tidpunkt. Routerns kompetens ligger inte så mycket i dennes egna kunskaper som i den samlade kompetensen i sitt nätverk (vilket normalt sett är mycket stort). En fantastisk routeregenskap är att denne har en förmåga att veta vad andra kan, alltså en kännedom om var rätt information finns. Routern vet exakt vem som är skicklig på vad och har därför en förbluffande förmåga att träffsäkert länka samman rätt kompetenser vid olika sammanhang. Efter att ha erfarit hur det fungerar att ha denna person i en projektgrupp kan jag intyga att det är en enorm tillgång. Det är som om diskussioner tas på ett naturligt och balanserat sätt och som om beslut fattas på klara grunder i grupp. Stundtals blir det som att arbetet flyter på av sig själv .


Superkraft 2: Defibrillatorn 
Denna fantastiska förmåga tycker jag ofta återfinns bland försäljare. I sitt normala tillstånd är denna förmåga ofta inbäddad under en ganska avslappnad (läs: lat) fasad. När jag menar ”sitt normala tillstånd” refererar jag till lagom svåra, rutinmässiga eller förvaltande uppgifter. Det är lätt att missta en person med denna förmåga för att vara ointresserad, omotiverad eller rent av bara nonchalant. Det händer dock något med denna person när svårighetsgraden stiger brant på uppgiften. Så fort någon kollega uppgivet suckar att ”loppet är kört” är det precis som att det är just då som defibrillatorn briserar av engagemang. När alla andra släpper taget reser sig denna person raklång, driven av en intensiv kämpaglöd. Om du vill veta vilka du har omkring dig med denna förmåga så dödförklara någonting ”Det här projektet är inte genomförbart” eller ”Det går inte att programmera en så avancerad mjukvara”. Det är som Billy Sunday påstod att det finns fler som misslyckas på grund av brist på syfte, än på brist av talang. För någon med denna förmågan kommer motivation ifrån att väcka något dött till liv. I tidspressade, komplexa och politiskt infekterade projekt kan denna förmåga vara exakt vad som behövs för att nå framgång.

Vad finns det för fler talanger som du stött på där ute eller själv besitter?

Sju karaktärsdrag hos Generation Y som konsumenter

De senaste månaderna har jag sysselsatt mig och tio kollegor från Capgemini (Indien, Storbritanien och Holland bla). Tillsammans har vi satt ihop en rapport kring hur generationsbegreppet ser ut över resten av världen. I denna rapport har vi försökt att se över vad olika undersökningar kommit fram till kring ledarskap, engagemang och annat som berör generationsprofilen.
Jag tänkte dela med mig av ett segment vi har med i rapporten som berör just konsumtion. Detta är sju drag som framträder när vi dissikerar konsumentbeteendet hos 80- och 90-talisterna. De är en extremt intressant generation eftersom de har en sådan påverkan på vad andra generationer köper. Källor för nedanstående är rapporter från Capgemini, men även undersökningar av Joeri Van der Berg, Anders Parment, PEW och L2gen Y).Att det är Marilyn Monroe på bilden beror dels på att de senaste åren burit en stark retrotrend där gamla ikoner på nytt blivit populära, men kanske är hon mest med på bild eftersom det är ett vansinnigt tjusigt foto. Klicka på bilden för att se den i helprofil

Generation Z – Ett paradigmskifte?

Generation Z (2002 – 2022)

Var är nästa generation på väg då? Vad blir det av en grupp människor som är digitala infödingar och som dyker upp i en statusuppdatering på Facebook bara fem minuter efter sin födsel? Eftersom de äldsta av generation Z fortfarande bara är barn, kan vi givetvis inte veta. Ingen vet vilka världshändelser som ligger framför oss. Med den enorma globalisering som sker är det möjligt att morgondagens samhälle är absurt annorlunda från dagens. En tilltagande trend i USA är att det nu propageras för att en människas karriär byggs redan från förskolan. Som en konsekvens av detta superambitiösa tänkande är det därför inte ovanligt att barn går igenom en uttagningsprocess för att komma in på ”rätt” dagis. Föreställ dig hur en panel av vuxna människor frågar ut ett barn om dennes ambitioner och fritidsintressen. När vi hör den typen av berättelser, rycker vi på axlarna och skrockar ”Bara i USA!”.
 För några år sedan hörde vi talas om plastikoperationer som en trend i USA. Då ryckte vi också på axlarna och skrockade. Nu har plastikoperationerna i Sverige tredubblats på tio år (källa:Dagens Nyheter ”Det gyllene snittet”. Niklas Holm 2011). Det är lätt att sätta skrattet i halsen då. Om vi följer hitorikern William Strauss linje kommer generation Z att få rollen artister (refererar till tidigare inlägg om Generationscykeln). Detta kommer i så fall att innebära att vi har en ”ny” tyst generation på väg in. Passar mallen kommer detta medverka till att 2000- talets barn blir försiktiga, vördnadsfulla livsnjutare som styrs av plikt och moral snarare än materialism. Att ha tillräckligt mycket pengar för att leva kommer att vara nog. Att gå längre än så och bli rik kommer att vara mindre åtråvärt än hur det idag uppfattas av de pengagalna generationerna Boomers, X och Y. Familj och samhälle kommer att ha en större roll i generation Z:s tillvaro när individualismen hos X och Y tar ett kliv tillbaka. Kanske blir utfallet mindre jag och mer vi?

Förutsatt att denna hypotest stämmer, kommer Generation Z sannolikt att leva i skuggan av Y. Detta är inte i negativ mening. De kommer vara en generation som bidrar till lite förändring därför att de är för upptagna av att leva i nuet, vårda sina relationer och njuta av tillvaron.

John Lennon tillhörde den tysta generationen, vilka har samma attityder som generation Z enligt William Strauss teori om ”roller” Foto: Roy Kerwood ”Imagine no possessions”