Din egentid försummar ditt barn

0510A009”Egentid? Det kunde de tänkt på innan de skaffade barn!”
Av diskussioner och kommentarsfält framgår att det provocerar när en människa uttrycker sitt behov av att vara själv. Det provocerar särskilt om denna person är förälder. I dagens utåtriktade samhälle har många uppfattningen att tillvaron bör vara en ständig social aktivitet och att en förälders uppgift är att aktivera sina barn. Det blir ett svek mot det barn som får sitta själv och fundera på sitt rum, det värsta straff en ung människa kan utsättas för.

”Våra barn skall minsann aldrig ha tv på rummet, de skall umgås!”
Det barn som gillar att vara för sig själv blir ofta behandlade som att deras personlighet är ett utvecklingsområde. Detta gäller speciellt i skolans värld. Ett barn får däremot vara hur socialt som helst utan att det upplevs som något annat än en tillgång (”Vilken energi hon har!”).
Fortsätt läsa ”Din egentid försummar ditt barn”

Ta ansvar för barnens självbild

29846401_fd64106f6c_b

Jag minns en barndom när vi var hur fräkniga som helst utan att lägga någon värdering i det. Vi tänkte inte på vårt utseende, vi var för upptagna med att läsa Kalle Anka och vika papperssvalor. När du frågar en femåring vad hon önskar sig i livet är svaret ”en trädkoja”, inte ”höga kindben och ett symmetriskt ansikte”. Som barn värderar du inte ditt utseende. Du bara förutsätter att du ser rätt ut. Du förutsätter att du är vacker.

Drygt trettio år senare introducerar jag min vän för ett par jag känner. När paret går vidare viskar hon:
”Hon var snygg men han… var…eh… inte så snygg”
Hon tittar frågande som att det finns ett mysterium att lösa. Hennes reaktion bygger på uppfattningen att vårt värde bygger på vårt utseende. Därför upplever hon en obalans hos detta par som nu behöver förklaras med att han har mycket pengar eller liknande. Ett barn skulle aldrig tänka så cyniskt.

Fortsätt läsa ”Ta ansvar för barnens självbild”

Skydda ditt barn från blockflöjten

Jag minns en barndom då alla ville vara Paul Stanley. Paul hade svintohår, paljettkläder och spindelben. Han sminkade sig som en berusad clown. När han inte ofredade mikrofonstativ spelade han elgitarr som en Gud. Efter att jag hört ”Heavens on fire” dagdrömde jag om spandex och hårdrock . Sen kom tredje klass där musik äntligen fanns med på schemat.
Jag studsade till skolan i neon-converse, upprymd över chansen att byta luftgitarren mot ett riktigt instrument. Fortsätt läsa ”Skydda ditt barn från blockflöjten”