”Motivation är konsten att få människor att göra som du vill, för att de vill göra det”
-Dwight Eisenhower
I vårt medvetande bor en nyckfull pyroman. Ibland sätter han eld på grå stunder och tillvaron flammar upp. Han tycks agera planlöst. En gnista är allt som behövs. Dödstråkig söndagsstädning blir plötsligt ett kreativt möbleringsprojekt. Det frigörs en chockvåg som bär oss så snabbt igenom en arbetsdag att vi inte hinner titta på klockan. Arbetsuppgifter går från kvävande plikt till uppslukande genuin glädje. Tillståndet har ett namn: engagemang. Är du en ”jag skall bara…”-person, är du redan smittad. Fortsätt läsa ”Orkar du engagera dig i engagemang?”
R.O.W.E – Morgondagens arbetsstandard?
Det finns ett koncept för arbetstagande som fått en väldig uppmärksamhet det senaste året (bland annat Daniel Pink nämner detta i sin bok Drive). Jag talar om en trend som kallas för ROWE som har visat sig gå hem väldigt bra hos generation X och Y. ROWE står för results-only-work-environment och i enda mening kan det uttryckas som att filosofin bakom den lyder:
”Arbetsgivaren fokuserar enbart på att definiera och kontrollera de resultat som uppnås av medarbetare och ignorerar totalt var, när eller hur det uppnås”. Detta innebär i sin mest utpräglade form att det inte finns några fasta arbetstider eller arbetsplatser. Personligen kan jag som nattuggla tilltalas av denna tanke. Jag med flera tillhör en kategori av människor som är som mest produktiva/kreativa kvälls och nattetid, därför kan jag köpa konceptet omedelbart.
ROWE representerar en ganska kontroversiell infallsvinkel på arbetsuppgifter som utmanar gamla konventioner. Samtidigt har faktiskt vårt samhälle förändrats och flertalet yrkesroller producerar abstrakta produkter, som inte är begränsade av fysiska möten mellan människor på definierad tid och plats. En reflektion som jag sett i rapporter kring ROWE är att det verkar vara något som passar drivna individer allra bäst.
Skulle ROWE fungera för det som du arbetar med?