Ensamheten producerar talanger i gott sällskap

I Lappland finns en liten by med enbart 16 invånare. Byn heter passande nog Ensamheten. Trots sin ringa storlek har byns invånare vunnit tio WM-guld i armbrytning. Uppenbarligen trängs talanger inom just armbrytning i denna lilla by, eller? Två av världens genom tiderna främsta alpinåkare är Ingemar Stenmark och Anja Pärson. Är det en slump att båda kommer från en liten ort i Lappland med mindre än 500 invånare? Samma ort har för övrigt producerat alpina åkare som vunnit 131 utav Sveriges totala 185 vinster i världscupen(!?). Har invånarna i Tärnaby ett DNA som innehåller någonting som gör dem till extrema talanger inom skidåkningen?
Det verkar som att alla som vunnit ett större maraton de senaste trettio åren kommit från antingen Kenya eller Etiopien (vilket är två länder som angränsar varandra). Av världens nu fyrtio främsta damgolfare kommer 18 från Sydkorea, vilket antagligen inte är en slump. Samtidigt undrar man ifall det bara finns kvinnliga talanger där eftersom det bara finns en enda koreansk man med på världsrankningen.
Är det inte märkligt att talanger kan tyckas klumpa ihop sig på små geografiska lokationer? Ofta uppstår detta pikanta geografiska mönster inom vilken sport som helst. Listan på dessa små ”talangfabriker” kan göras mycket lång. Ett exempel som brukar nämnas i dessa sammanhang är Spartaks tennisgymnasium utanför Moskva, som producerat en lång rad med fantastiska kvinnliga tennisspelare (bla Anna Kournikova) trots att vi talar om en mycket blygsam och ålderdomlig anläggning vilken bara har en enda inomhusbana.

Vad är det som gör att talanger tränger ihop sig på detta vis? Är det en fråga om arvsanlag och släktband?

Svaret på frågan är något som benämns ignition enligt Daniel Coyle[1]. Detta fenomen handlar om en ”gnista”, ett definierande ögonblick där målbilden skaps. Något som har uppdagats är nämligen att förebilder är extremt viktigt. Att det vandrar en världsmästare i ens by kan göra att vi förstår att detta är en människa av kött och blod. Vi kan genom detta förstå att detta är ett mål inom vår räckvidd, något värt att sträva efter (”Det där skulle kunna vara jag”). Det krävs att vi ser något som vi kan tro på (någon måste vara den första Jan-Ove Waldnern) . Någon kämpe måste vara först. Någon måste vara den förlösande gestalt som får andra att se vägen framför sig. Det har påståtts att Pelé var den person som var först med att sätta Brasilien på fotbollskartan. Därefter var det fritt blås för efterföljande landsmän. Som vi alla vet har Brasilien onekligen placerat sig själv som en av världens absolut starkaste fotbollsnationer.
Ofta handlar ignition om att det är någon som är mycket närma en som skapar den dynamik som krävs för att talangen skall spira. Detta är anledningen till att det finns många syskonpar som regerar. Systrarna Williams är tennisens starkaste par. Inom hockey finns det Kenny och Jörgen Jönsson som utnämnts till världens starkaste syskonpar. Ej att förglömma är proffsboxningen som varit totalt dominerad utav bröderna Klitschko de senaste åren (båda är världsmästare men i olika förbund eftersom de lovat sin mamma att de aldrig skall slå på varandra)

Ignition är en fantastisk effekt, som talar om för oss hur oerhört mycket kraft som ligger i inspiration. Det är människor som inspirerar människor till att lägga den ocean av tid, svett och tårar som krävs för att greppa en guldmedalj.

Detta är ingen företeelse som är isolerad till sport. De riktigt starka arbetsgivarna har ofta starka profiler på sitt företag som skapar ignition och inspirerar. Ikea har sin Ingvar, Apple har sin Jobs, Virgin har sin Branson och Oprah är Oprah. Att synliggöra inspirerande förebilder på alla plan av en verksamhet kan vara en oerhört kraftfull del av fusionprocessen med att skapa och behålla talanger.