Det har varit tyst några veckor på bloggen och det finns ett gott skäl till detta. Sedan den 20:e Januari kl 22.17 har jag varit (mycket) upptagen med att studera en ny medlem av Generation Z. Jag talar om min son Ludvig.
Här är han tillsammans med sin syster Smilla (som har exakt samma frisyr som psykopaten i ”No Country for old men”). Med anledning av mitt yrke är jag givetvis mycket fascinerad över vad det kommer bli för ”folk” av denna generation (Z-generationen brukar generellt beskrivas som barn födda senare än 2002) som mina båda barn tillhör.
Historikerna Strauss och Howe har i sin bok ”Generations, the history of americas future”, gått tillbaka hela vägen till 1584 för att beskriva varje generation sedan dess fram tills nu. Värt att nämna är att Al Gore kallade denna för den bästa bok han någonsin läst. De driver en teori om att det egentligen bara finns fyra generationer och att dessa återupprepas i en evig cykel. Tänk på det så här:
1. En generation bestämmer sig för att samhället inte är bra. De engagerar sig politiskt och idealistiskt men även som entreprenörer. De blir formade i att öppet slåss för sina åsikter och de blir en driftig generation. Generellt sett ÄR de sin politiska ävertygelse, de är IDEALISTER och denna generation förändrar alltid det samhälle de växer upp i.
2. Den efterföljande generationen blir ointresserade av det politiska och känner sig som outsiders i det samhälle som deras starka företrädare byggt upp och fortfarande kontrollerar. Som en följd blir denna (bortglömda) generation CYNIKER (ibland även benämnda som ”nomader”) som istället finner materialism och självständighet som sin religion. De är pragmatiska desillusionerade problemlösare.
3. Den tredje generationen i cykeln tittar på samhället idealisterna byggde upp som ett spel. De har tävlingsinstinkt och optimism som verktyg när de försöker plocka så många poäng som möjligt ur detta spel. De är stressade och ambitiösa individualister med en positiv/naiv tilltro inför framtiden. Strauss och Howe kallar denna generationsprofil för HJÄLTAR. Denna generation representerar den mest extrema individualistiska personligheten (”Generation Me!”) .
4. Den fjärde generationen representerar en inbromsning av statustänkande, karriärjakt och pengahets. Denna generation börjar istället att högakta samhälle, familjen och relationer framför egocentrerade karriärsplaner, svulstiga bonusar och uppskruvade förväntningar om att ”jag kan bli vad som helst!”. Detta är BOHEMERNA som blir livsbejakande, plikttrogna och konservativa samhällsmedlemmar.
I denna cykel är alltså Generation Z den bohemiska generationen. Kanske kommer därför Ludvigs första ord att vara politiska slagord som ”solidaritet” eller ”kollektivet” (hemska tanke). Oavsett vad man kan tycka om Strauss generaliseringar är det svårt att inte bli imponerad av den mängd av arbete som lagts ner på deras forskning.
En generation planterar ett träd, nästa generation njuter av skuggan…