När jag sökte jobb i början på 90-talet betonades lojalitet som en mycket stark framgångsfaktor. Handledarna på jobbsökarkursen betonade hur impopulärt det var med CV som visade att man bytt arbetsgivare flera gånger. Det talades om att ”ifall du varit mindre än fem år på en anställning var det nästan bättre att gömma den anställningen från CV:et” eftersom du kunde framstå som en oseriös hoppjerka.
Jag vågar påstå att det på kort tid har hänt något med det perspektivet.
Idag har hoppjerkan blivit ett epitet som snarare tyder på att du vill utvecklas och gå vidare. Av någon anledning har det blivit en kovändning. Idag är det snarare något negativt att du suttit på samma företag i tjugo år (speciellt ifall du haft samma roll hela tiden). Det outtalade budskapet kan uppfattas som att ”här är någon som saknar ambitioner, nyfikenhet och drivkraft”.
Kanske är det världens stegrande förändringstempo som gör att förändringsbenägenheten hos individen blir en positivt laddad egenskap som signalerar överlevnadsinstinkt, medan lojalitet signalerar stagnation , konservatism och sotdöd?
Förr i tiden ansågs lojalitet mot arbetsgivaren vara en dygd. I denna tid av nedskärningar och outsourcing har snarare lojalitet mot din framtid blivit ersättaren
Anställningstrygghet finns inte längre hos arbetsgivaren utan den ligger i din egen anställningsbarhet. Detta är något som Y-generationen omfamnat och därav kommer faktumet att 75% av dem förväntar sig att ha bytt arbetsgivare inom ett år.
Är du en hoppjerka eller är du en dront?
Intressant inlägg och jag instämmer helt med det du säger. Ska bli intressant att se hur företagen svarar på dessa förändringar.
Jag är en typisk hoppjerka som jag för några år sedan skämdes för, men är stolt över idag! Det ligger mycket i det du skriver.
Bra artikel!
tack Mr j!
Jag är också en typisk hoppjerka! för några år sedan tyckte jag nog att det var lite pinsamt. Idag ser jag det som en stor erfarenhet….
Jag tror att man var lite stigmatiserad av gamla ideal om att ”inte flyga högre än vingarna bär” osv. Den skomakare som stannat vid sin läst blir idag lätt arbetslös då all tillverkning av skor verkar ha outsourcats till Kina ;)
Jag liksom du är numera en stolt hoppjerka
Mycket intressant! Och glädjande att du tycker att det redan har skett en förändring. Jag upplever dock att detta fortfarande är i förändring, en förändring som är långt ifrån ”färdig”. Fortfarande hör jag skrönor om hur fel cv:t ser ut om man inte stannar på ett företag i minst 5 år. Allt för ofta för att jag ska tro att förändringen är särskilt stor än. I vilket fall inte så stor som jag skulle vilja att den är. Jag ser fram emot att följa den fortsatta utvecklingen av ”hoppjerkans revansch”!
Linda, jag tror att det tar längre tidspann än en foxtrot för att arbetslivet skall förändra sig. Efterhand som de normgivande personerna på de höga posterna går i pension (masspensionerna startar i år för Sveriges största årskullar av babyboomers) så kommer mycket av attityden i arbetslivet att förändras. Jag tror att vi snart kommer att sluta mäta arbete huvudsakligen i tid och att hoppjerkan kommer att bli en svan i den typen av arbetslivsrenässans. Så håll ut Linda, snart mycket snart är vi där tror jag! ;)