Etikettproblematiken

Den traditionella bilden av yrkesmänniskan är under revision.
Vi har en tendens att leta efter det första ordet i rollbeskrivningen:
Hej Jag heter Linus och är projektledare”. Vad som sägs därefter är inte speciellt viktigt, för där har jag redan fått min etikett.
Vi letar efter EN titel därför att arbetslivets senaste femtio år har varit orienterat kring specialism.

Nu är en ny tid på gång där en generation av laterala kompetenser gör entré. Det är generalismens vingslag. Generation Y anser till 75% att det är sannolikt att de kommer att återvända till skolbänken för att läsa in en ny utbildning (ofta i en HELT ny bransch).
Vad kan vi sätta för etikett på en person som är projektledare, grafiker, beteendevetare och marknadskommunikator i samma paket?
Det är dags att inse att det finns en spets i att vara riktigt trubbig.

Vilken etikett får DU oftast (och vilka glöms bort)?

Föreläsning med klyschig panel…

Igår var jag på COMPETENSUM i Ängelholm och hade den stora äran att få föreläsa för cirka 60 personer om Generation X och Y samt hur dessa tidskullar påverkar vad som är ”rätt” ledarskap i dagens yrkesliv. Eva Marminge och kollegorna på Competensum hade engagerat sig något fantastiskt med att skapa en atmosfärisk upplevelse för alla som vågade sig dit.

Genom hela korridoren hade vi samlat tidstypiska föremål från varje generation. Här återfanns ”motboken” och ranseringskuponger från andra världskriget. Kobratelefonen var obligatorisk för 60-talisterna. Här fanns även slinkyn, smurfarna och ett game&watch från det glättiga 80-talets högdagar. I ett rum strömmade det Glenn Miller band ur högtalarna medan svartvita journalbilder rullade förbi. Till detta serverades tidstypiska bakverk med allt från ”sju sorters kakor” (ja det var köbekagor) till moderna mammutmaränger på 600 gram styck. Det var stört omöjligt att inte ryckas med av den tidsmaskin som Competensums lokaler förvandlats till.
Det var på det hela taget ett mycket proffsigt arrangemang och jag är stolt att Sigma kan kalla sig för partner till Competensum.




Den mest intressanta upplevelsen för min del bjöd generationspanelen på. Vi hade samlat intressanta människor från tre generationer för att diskutera synen på arbetsliv, ledarskap och förebilder. Det som var oerhört kul var att denna panel var på många plan(ursäkta det vanvördiga ordvalet)  en kliché av sina generationer. När Generation X representanten Rasmus Carlsson började påstå att månlandningen var en konspiration och samtidigt hade svårt att komma på en positiv världsnyhet osade det av den kritiska cynism som vi X:are brukar beskyllas för. Samantha Booth och Mårten Svensson (gryyyym fotograf för övrigt, se länk!) representerade Y generationen med bravur och det var svårt att inte ryckas med av den positiva optimism och energi som dessa båda stod för (klyschigt nog!)
Babyboomer generationen representerades passande nog av kommunalrådet Åsa Herbst som illustrerade sin generations påstådda dominans genom sin plats på den högsta posten i kommunen (och hur coolt är det väl inte att finnas som en egen artikel på wikipedia?). Det var en mycket varm och trevlig panel som svarade på frågor och detta blev ett mycket uppskattat inslag. Säkerligen blir paneldebatten ett inslag som kommer att ingå i fortsättningen när tillfälle ges. Tack till panel, publik och alla som engagerade sig i detta evenemang! Jag tar med mig ett antal intressanta potentiella nya affärsmöjligheter ur detta evenemang men framför allt bär jag med mig en riktigt positiv känsla!

Att behålla ung talang

En fråga jag ofta får av arbetsgivare är hur de skall göra för att behålla unga talanger.
Ett återkommande problem är traineeförrädare, dvs unga talanger som får traineeprogram och sedan rekryteras av konkurrenter direkt efter programmet.
Hur hanterar du den problematiken.
Du säger exakt så här:
”Du är duktig, hur gör jag för att behålla dig?”

Hemligheten ligger inte i vad personen svarar utan i att du ställer frågan. Frågan signalerar uppriktig uppmärksamhet och genuint intresse. Jag kan också garantera dig att ”högre lön” inte är det universella svar du kommer få (bara 18% anger ”hög lön” som en viktig motivationsfaktor).

Farväl Falkenberg

Ja ni minns kanske den bitterljuva filmen om Falkenberg som rönte stor uppmärksamhet för några år sedan. Idag fick jag dock chansen att gå upp i iskalla ottan, köra genom snöblandat regn bara för att komma fram till en varm och engagerad publik.
Även om inte min Iphone-kamera gör lokalen rättvisa var det en fantastisk lokal att vara i.

Jag blev injuden av verksamhetsutvecklaren Mattias Larsson (på bilden) som arbetar med utmaningarna som Falkenberg har avseende generation Y.

Publiken var i mitt tycke suverän med en massa högljudda Babyboomers som ställde relevanta motfrågor så fort något kom upp (personligen älskar jag en kritisk publik).
En intressant fråga vi diskuterade var miljömedvetenhet bland generationer.
50 talisterna (”barrickadgenerationen”)har ju även de varit miljöaktivister som unga vilket anses vara en generation Y egenskap. Fast kanske är Y inte miljöaktivister per se, utan snarare miljökonsumenter som köper sin väg till en bättre planet, genom att välja miljövänliga alternativ?

Är Generation y egentligen genuint miljömedvetna eller är de snarare bekväma konsumenter som köper sitt engagemang?

Tack Falkenberg för ett jättebra arrangemang. Jag tar med mig en handfull goda kontakter och en stor portion energi

Intressant Generation Y-citat

Jag hörde följande definition på arbete från Generation Y idag:

Arbete : ”En tidpunkt på dagen när jag tvingas använda gammal teknologi?”

Vad tror ni, ligger det någonting bakom detta påstående?

Fältstudie: Generation Z

Det har varit tyst några veckor på bloggen och det finns ett gott skäl till detta. Sedan den 20:e Januari kl 22.17 har jag varit (mycket) upptagen med att studera en ny medlem av Generation Z. Jag talar om min son Ludvig.

Här är han tillsammans med sin syster Smilla (som har exakt samma frisyr som psykopaten i ”No Country for old men”). Med anledning av mitt yrke är jag givetvis mycket fascinerad över vad det kommer bli för ”folk” av denna generation (Z-generationen brukar generellt beskrivas som barn födda senare än 2002) som mina båda barn tillhör.

Historikerna Strauss och Howe har i sin bok ”Generations, the history of americas future”, gått tillbaka hela vägen till 1584 för att beskriva varje generation sedan dess fram tills nu. Värt att nämna är att Al Gore kallade denna för den bästa bok han någonsin läst. De driver en teori om att det egentligen bara finns fyra generationer och att dessa återupprepas i en evig cykel. Tänk på det så här:
1. En generation bestämmer sig för att samhället inte är bra. De engagerar sig politiskt och idealistiskt men även som entreprenörer. De blir formade i att öppet slåss för sina åsikter och de blir en driftig generation. Generellt sett ÄR de sin politiska ävertygelse, de är IDEALISTER och denna generation förändrar alltid det samhälle de växer upp i.

2. Den efterföljande generationen blir ointresserade av det politiska och känner sig som outsiders i det samhälle som deras starka företrädare byggt upp och fortfarande kontrollerar. Som en följd blir denna (bortglömda) generation CYNIKER (ibland även benämnda som ”nomader”) som istället finner materialism och självständighet som sin religion. De är pragmatiska desillusionerade problemlösare.

3. Den tredje generationen i cykeln tittar på samhället idealisterna byggde upp som ett spel. De har tävlingsinstinkt och optimism som verktyg när de försöker plocka så många poäng som möjligt ur detta spel. De är stressade och ambitiösa individualister med en positiv/naiv tilltro inför framtiden. Strauss och Howe kallar denna generationsprofil för HJÄLTAR. Denna generation representerar den mest extrema individualistiska personligheten (”Generation Me!”) .

4. Den fjärde generationen representerar en inbromsning av statustänkande, karriärjakt och pengahets. Denna generation börjar istället att högakta samhälle, familjen och relationer framför egocentrerade karriärsplaner, svulstiga bonusar och uppskruvade förväntningar om att ”jag kan bli vad som helst!”. Detta är BOHEMERNA som blir livsbejakande, plikttrogna och konservativa samhällsmedlemmar.

I denna cykel är alltså Generation Z den bohemiska generationen. Kanske kommer därför Ludvigs första ord att vara politiska slagord som ”solidaritet” eller ”kollektivet” (hemska tanke). Oavsett vad man kan tycka om Strauss generaliseringar är det svårt att inte bli imponerad av den mängd av arbete som lagts ner på deras forskning.

En generation planterar ett träd, nästa generation njuter av skuggan…